Förra våren nästlade en ung man in sig i mitt hjärta. Han var då fem år och har många utmärkande drag. Han är intelligent, filosofisk och rolig. Han har en så härligt positiv livssyn och varje gång vi samtalar plockar han ner mig på jorden och tvingar mig att vara i nuet på ett så helande sätt att han skulle kunna ta betalt för det.
Men dessa karaktärsdrag är inte det första man tänker på när man träffar honom. Det första man ser är rullstolen. Hans ben.
När jag inledde en relation med hans pappa var det faktiskt flera som frågade om jag inte tvekade när jag hörde att det fanns ett handikappat barn med i bilden.
Den frågan sårade mig mycket. Jag väljer inte människor att älska utifrån hur deras ben fungerar.
Vad som däremot har hänt är att mina ögon öppnats och jag har upptäckt hur världen ser på människor med funktionshinder. Vi behöver tycka synd om dem och gärna fixa dem så att de blir mindre annorlunda.
För alla som såg SVT:s reportage om hur Anders Olsson från Hagfors förberedde sig för Paralympics som börjar idag, förstår att det inte alls handlar om att tycka synd om. Istället handlar det ofta om personer med oerhörd kraft och viljestyrka som finner andra vägar att nå målet än vad vi tvåbenta gör.
Jag såg inte OS alls i somras. Jag har aldrig varit intresserad av sport. Men tro mig, jag kommer sitta klistrad när Anders Olsson simmar. Och i tv-soffan kommer vi ha alla våra barn omkring oss så att de får se hur en riktig superhjälte ser ut.
En annan superhjälte, eller superhjältinna, som är högaktuell är min nya idol Sarah Reinertsen som är på väg till Sverige nu för att tävla i Triathlon på Tjörn i helgen.
Hon amputerade ena benet när hon var sju och har sedan dess protes. Det har inte stoppat henne. Hon har vunnit åtskilliga medaljer och är den första enbenta som gjort Ironman på Hawaii, som anses vara världens tuffaste lopp.
Det är så viktigt att historier som dem om Anders Olsson och Sarah Reinertsen kommer ut. Inte bara för att inspirera andra funktionshindrade, utan för att få oss alla att börja se till funktion snarare än till hinder.