Företagarnas rapport skjuter på fel debatt

Företagarnas vd Elisabeth Thand Ringqvist hade i söndags en mycket uppmärksammad debattartikel i Dagens Nyheter, där hon avslöjar innehållet i en rapport som organisationen gjort. Man har nämligen jämfört vinstmarginalen i företag som leds av kvinnor respektive män och kommit fram till att kvinnor har en något lägre vinstmarginal än män.

Jag lät göra en liknande studie 2007, när jag var på Veckans Affärer. Den visade ingen statistiskt säkerställd skillnad då. Så antingen har vi mätt olika eller så har kvinnor ”blivit sämre” alternativt så har förutsättningarna för kvinnor i näringslivet försämrats. Det är hur som helst en siffra som är värd att följa. Ett annat problem med rapporten är att det inte riktigt är rättvisande att blanda branscher. Läser man underlaget ordentligt framgår att skillnaderna i vinstmarginal är mycket små i de branscher där de flesta kvinnor finns.

Men om vi bortser från de statistiska krumbuktandet och förhåller oss till de siffror som finns i debattartikeln, så anger Elisabeth Thand Ringqvist själv tre tänkbara skäl till varför det ser ut som det gör. Kvinnor är sämre på att ta betalt än män, kvinnor blir sämre bemötta i näringslivet alternativt kvinnor satsar mer på personalen.

Jag kan, i och för sig, tänka mig fler skäl. Till exempel att kvinnor ofta kallas in för att ”städa upp” ett företag som vanskötts (kallas i forskningen för the glass cliff-dilemma). Men vi struntar i det, eftersom de flesta vd:arna i undersökningen också äger företaget själva. Alltså har de inte rekryterats.

Jag sitter själv i Tillväxtverkets Advisory Board för företagande på lika villkor, och jag skulle lägga min röst på alternativet att kvinnor blir sämre bemötta i näringslivet än män.

Låt oss ta ett exempel: I en kommun i Mellansverige skulle kommunstyrelsen ta beslut om två bygglovsärenden. I båda fallen var det entreprenörer som ville bygga ut sin verksamhet och båda hade själva gjort sin ritning.

Den ena får godkänt direkt och den andra får bakläxa med motivationen att ritningen måste göras av en fackman. Paradoxalt nog var det bara den som fick avslag som var i byggbranschen.

Vid en senare granskning visade det sig att det enda som skiljde de båda ärendena åt var att den ena var kvinna och den andra var man. Det var alltså en godtycklig bedömning att den ena var kapabel men inte den andra. Gissa vem av dem som fick lägga ner pengar och tid på att anlita en konsult och som fick sina expansionsplaner fördröjda? Just det, kvinnan.

Den här berättelsen fick jag av en tjänsteman på Tillväxtverket. De hade låtit Ramböll göra en kvalitativ studie av skillnaden i bemötande hos manliga och kvinnliga entreprenörer. Resultatet var beklämmande.

Kvinnor bemöttes annorlunda på alla stödjande instanser, som banker, myndigheter och till och med hos de organ som har till uppgift att stödja tillväxten i regionerna.

Elisabeth Thand Ringqvist tror att ”… upptäckten kan kritiseras av dem som menar att publiceringen försvårar jämställdhetsarbetet.”

Nej, den kritiken får de inte av mig. Alla upptäckter som kan tillföra debatten ny kunskap är viktig.

Men jag har kritik. Om Företagarnas rapport haft i syfte att belysa den här typen av problem så skulle jag göra baklängesvolter av lycka. Att ha möjlighet att äga och driva bolag i tillväxt på samma villkor som män är en eftersatt jämställdhetsfråga i vårt land. Men tyvärr verkar inte syftet vara detta. Istället verkar det vara ett skruvat inlägg i kvoteringsdebatten som helt skjuter över målet. Fel grupp bolag, fel tolkning av lönsamhetsargumentet och fel att alls ställa dessa två jämställdhetsmål som motsatser till varandra.

Det är synd. Det kunde ha blivit starten på en riktigt bra debatt.

Lämna en kommentar